Enjoying while it last

Veckorna rullar på som vanligt och magen blir rundare och rundare för varje dag, lyckan är på min sida jag har inte gått upp så mycket i vikt. Jag börjar nu känna lyckan av att vara gravid, i början kändes det som att det inte fanns några fördelar med de 9 månaderna. Just nu är jag på vecka 15 och 1 november ska jag och alex tillbaks till barnmorskan för ett rutin ultraljud.

Har varit mentalt seg med uppdaterigen av min blogg, och Andrew vill så gärna hålla koll på vad jag gör hela tiden så kommer nog fortsätta blogga här än på FR.

Sista dagen av våran Taiwan resa så åkte Alex och jag mot stan för 101 och lunch på detta ställe:http://www.dintaifung.com.tw/en/index.asp


 
                                                                    Braised beef noodle soup







Steamed red bean bun





Steamed pork dumplings





Efter sjukt mätt lunch åkte vi upp till 101 tower



Space buddy



Xoxo ♥ Em


New start of a week

I fredags gick jag och alex på våran första möte med barnmorskan i Huddinge sjukhus för ett fosterdiagnostik. Och det menas med att man mäter bebisens längd, hur den mår och mäter nacksplaten på bebisen för att beräkna om barnet bär på nån sjukdom. Vi fick en väldigt låg sannolikhet. Så både jag och alex är nöjda med allt, sålänge bebisen är frisk. I lördags bjöds vi på middag hemma hos Maloe och Lee. Eftersom Både jag och Jessi är gravida så fick vi sätta oss i ett avskilt bord så fick namnet mamma bordet haha.


Right on the border

Att ha en plan i livet är vad det som behövs för att stäva efter något. Men att ibland inte fullfölja planen  är en annan femma. varför är det alltid så lätt att säga till andra vad som är rätt och fel i livet men inte själv göra det som är rätt för sig själv? De senaste åren har jag lagt hel hjärtat på vänner som som jag hel hjärtat trott på men att det till sist bevisar en helt annan sida av sig själv. kalla mig dum eller inte, är att chanser jag gett om och om igen. jag försäöker att bortse problemen men att de kommer upp igen. Jag har kommit till en gräns där jag inte jag tro på nån längre. Vänner kan ringa mig mitt i natten prata med mig i timmar om deras problem, men när det nu kommer till mig så väljer jag att hellre hålla det det för mig själv. Skit snack kommer alltid finnas vart du än går, men att det ska komma från personer man har litat på. Jag känner mig så otygg att jag hellre stänger ut mig själv från omvälden.

RSS 2.0